Posted on

Geopolitik

Som förra rubriken var inne på går det inte att få bort människors våld och tyranni, det går endast att skjuta upp det i systemet. Till slut kommer man komma till en eller flera enheter som inte har någonting över sig, där lagar och etiska principer upphör att gälla. Den största sådana enheten i nuläget är länder och politik som länder (eller andra internationella aktörer) bedriver utanför sina landsgränser kallas för geopolitik.

Det som framför allt skiljer geopolitiken från övrig politik är just den gränslöshet som finns i parternas agerande. Man talar om att systemet är anarkiskt, d.v.s. det finns ingen överenhet som styr vad man får göra eller inte göra. Här gäller djungelns lag och precis som i ett land utan lagar gäller det att spela spelet väl.

De stora länderna är de som i huvudsak formar spelet. Dessa bygger allianser som är baserade på att stärka sina geopolitiska intressen. Andra stora länder gör likadant och utifrån deras storlek och agerande formas världens maktbalans. Det här internationella maktspelet är ett verkligt problem för demokratins utveckling. När små länder får en ledning som inte följer de stora ländernas önskemål (eftersom de exempelvis vill gynna invånarna), kan nämligen de stora länderna med våld ersätta det lilla landets ledare med en diktator som bättre fyller deras intressen.

Principerna för hur länder agerar mot varandra är i mångt och mycket densamma som den är för människor. De stora aktörerna försöker få en ledarroll medan de små inte gör så mycket väsen av sig. Cirkeln mellan rädsla och våld baseras på den rädsla som finns också i geopolitik. I internationella sammanhang kallas det här för kapprustning och går ut på att ett land rustar upp militärt för att försvara sig. Det andra landet uppfattar den försvarsinsatsen som en offensiv och ökar därför sin försvarsförmåga. Det första landet ser det andra landets ’offensiva’ agerande o.s.v.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.