Politikens fundament

Internationella institutionerInternationella institutioner

Politik i SverigePolitik i Sverige

Politiska ideologier

En ideologi är ett perspektiv som används för att betrakta världen. Dessa perspektiv leder vanligtvis till olika idéer om hur man ska forma samhället och när dessa idéer används som inspiration för att styra ett land, får de en politisk effekt.

Konservatism

Konservatism innebär en tro på att förändringar ska ske långsamt med beaktande av traditionella värden. Exakt vad dessa traditionella värden är varierar från land till land (då olika länder har olika historia), men några vanliga konservativa värderingar är ett fokus på kärnfamiljen, samt att tolka religiösa skrifter på samma sätt som man gjorde förr.

Socialism

Socialism är en mot-ideologi till kapitalismen som utformades under 1800-talet av tysken Karl Marx. Perspektivet säger att historien och makten drivs av materiella värden och att det finns en problematisk obalans i vilka som producerar värdena och vilka som äger dem. Lösningen enligt Marx är att de som producerar värde (arbetarna) också ska äga produktionen.

Kommunism

Kommunism är en fortsättning av socialism som också formulerades av Marx. Slutmålet med kommunism är ett samhälle där alla resurser delas lika mellan människor och där staten därför inte behövs. För att nå det slutmålet ska staten tillfälligt ta över kontrollen av produktionen för att sköta omfördelningen. Den övergångsprocessen från en total auktoritär regim till inget styre alls har hittills aldrig lyckats.

Liberalism

Liberalismens utgångspunkt är att människan mår bäst när den är så fri och har så många valmöjligheter som möjligt. Några idéer som kommit ut av liberalismen är de mänskliga rättigheterna, samt idén om att frihet tar slut när den inskränker på någon annans frihet. Då det finns väldigt många olika friheter som kan prioriteras, finns det också många olika inriktningar av den Liberala ideologin.

Liberalism-Libertarianism

Libertarianismen är den ursprungliga formen av liberalism och kallas också för klassisk liberalism. Grundbulten är idén att individer ska leva utan influens från andra, därför att det endast är då de kan fatta sina egna fria beslut. För att individer ska få så mycket valmöjligheter som möjligt konkurrerar företagen om den fria individens intresse. Staten ska blanda sig i så lite som möjligt och ha så få regleringar det bara går eftersom alla dessa begränsar individens valmöjligheter och friheter.

Liberalism-Socialdemokrati

Socialdemokrati är en form av liberalism som hämtar tydliga inspirationer från Marx och socialismens fokus på arbetarna. Resultatet är en kompromiss där fabriksägarna fortfarande styr företagen, men staten går in och reglerar dem för att ge arbetarna mer rättigheter. Socialdemokratin är också för ett skyddsnät som gör att även mindre lyckligt lottade individer kan ta del av sin frihet, samtidigt som man då reglerar de rikas frihet genom högre skatter.

Fascism

Fascism är ett krångligt begrepp som ofta används alltför godtyckligt. Men en lättbegriplig gemensam grund för fascismen är en prioritering av nationalstaten före individen. Fascismen är skadlig eftersom den bortprioriterar människors välmående för att bygga en helhet som i sin tur består av dessa individer. Nationalsocialismen (nazismen) lägger samma betoning på nationalstaten och är därmed också fascistisk. Men ideologin lägger till att olika typer av människor har olika ställning i den biologiska hierarkin, vilket är bevisat vetenskapligt inkorrekt.

Politik och makt

Modern politik ses bäst som en konsekvens av rättsstaten, vilket i sin tur är en följd av människors mer våldsamma beteenden. Utan regler, restriktioner och straff skulle inte stora grupper människor kunna leva med varandra. I ett sådant samhälle skulle nämligen rädslan för främlingars agerande riskera leda till att invånarna handlar våldsamt i självförsvarssyfte, vilket i sin tur medför ännu mer rädsla och våld.

De mänskliga tendenserna till våld och kontroll försvinner dock inte med rättsstaten, utan går endast upp en nivå till de styrande personerna. Historiska ledare har i regel antingen haft en stor strävan efter makt för egen vinning, eller föds för att bibehålla den makten åt en tidigare ledare. När makten används i offentliga sammanhang utövas politik. Begreppet politik innefattar både metoderna som används för att utöva makten och det sakliga innehållet.

I världen finns både demokratier och diktaturer. Den stora skillnaden mellan de här två är hur komplexa systemen är som fördelar makten. I diktaturer är systemen relativt enkla och lättbegripliga, med en ledare och ett par nyckelpersoner:https://www.youtube.com/watch?v=rStL7niR7gs som dennes ställning vilar på. Det leder vanligtvis till få förmåner för folket eftersom ledaren i första hand måste prioritera personerna som vidhåller dess position, samt till drastiska och ofta våldsamma maktskiften när ledaren inte lyckas tillfredsställa de personerna.

I verkligt demokratiska länder är makten fördelad på många, makthavarna granskas av oberoende parter och folket har ett direkt inflytande i att välja sina högsta ledare. Allt detta är relativt känt, men minst lika viktigt för en demokratis stabilitet är att makthavarnas intressen korrelerar med befolkningens välstånd. Resurser som skolor och vård ger en hälsosam och utbildad befolkning, som i sin tur producerar varor och tjänster som bidrar med majoriteten av inkomsterna i en demokrati.

Diktaturer är det system som mänskligt makthavande skapar naturligt. Demokratier måste byggas upp och för att de ska kunna byggas upp måste dess ledare vara villig att sprida ut och därmed göra sig av med en stor del av sin makt. För att den överföringen ska kunna göras på ett säkert sätt, krävs det nästan partier eller personer med ett dominant väljarstöd. Ett bra exempel på det är Botswana som ända sedan sin självständighet 1964 har styrts av Botswanas Demokratiska parti med fem olika presidenter. Det stabila demokratiska styret har gjort Botswana till ett av de mest väl ansedda länderna i Afrika söder om Sahara och bland de bästa inom områden som korruption, jämlikhet och BNP/capita. Detta trots att de är ett av de länder som drabbats hårdast av HIV-epidemin.

Geopolitik

Som förra rubriken var inne på går det inte att få bort människors våld och tyranni, det går endast att skjuta upp det i systemet. Till slut kommer man komma till en eller flera enheter som inte har någonting över sig, där lagar och etiska principer upphör att gälla. Den största sådana enheten i nuläget är länder och politik som länder (eller andra internationella aktörer) bedriver utanför sina landsgränser kallas för geopolitik.

Det som framför allt skiljer geopolitiken från övrig politik är just den gränslöshet som finns i parternas agerande. Man talar om att systemet är anarkiskt, d.v.s. det finns ingen överenhet som styr vad man får göra eller inte göra. Här gäller djungelns lag och precis som i ett land utan lagar gäller det att spela spelet väl.

De stora länderna är de som i huvudsak formar spelet. Dessa bygger allianser som är baserade på att stärka sina geopolitiska intressen. Andra stora länder gör likadant och utifrån deras storlek och agerande formas världens maktbalans. Det här internationella maktspelet är ett verkligt problem för demokratins utveckling. När små länder får en ledning som inte följer de stora ländernas önskemål (eftersom de exempelvis vill gynna invånarna), kan nämligen de stora länderna med våld ersätta det lilla landets ledare med en diktator som bättre fyller deras intressen.

Principerna för hur länder agerar mot varandra är i mångt och mycket densamma som den är för människor. De stora aktörerna försöker få en ledarroll medan de små inte gör så mycket väsen av sig. Cirkeln mellan rädsla och våld baseras på den rädsla som finns också i geopolitik. I internationella sammanhang kallas det här för kapprustning och går ut på att ett land rustar upp militärt för att försvara sig. Det andra landet uppfattar den försvarsinsatsen som en offensiv och ökar därför sin försvarsförmåga. Det första landet ser det andra landets ’offensiva’ agerande o.s.v.

FN – Förenta nationerna

FN är det närmaste man lyckats komma ett system som reglerar länders agerande mot varandra. FN:s regleringar sker i grova drag på tre olika grunder:

1. Principen om de mänskliga rättigheterna.

2. Tidigare överenskommelser.

3. Möjlighet till diskussion för att skapa nya kompromisser och lösningar.

(Majoriteten av) FN ses bäst som ett forum för dialog, där alla världens länder har möjlighet att samtala med varandra (en representant/land). Det förmodligen största som kommer ut från FN finns inte nerskrivet på papper utan kommer av att länder själva får möjlighet att verbalt lösa konflikter sinsemellan. Om länderna inte skulle komma överens har FN en egen internationell domstol som kan avgöra dispyter mellan länderna. Besluten baseras på internationell lag som i sin tur skapats av tidigare överenskommelser mellan länderna.

FN har flera dotterorganisationer som verkar på plats i olika länder. Inom frågor som handlar om att förbättra människors levnadsstandard (ex. bekämpa fattigdom och vaccinera barn) finns det inte så mycket skiljaktigheter mellan länderna, därför har FN kunnat göra väldigt mycket inom dessa områden. De har också kunnat göra mycket för att stärka kvinnors rättigheter. När det gäller att stoppa krig och konflikter har FN:s agerande inte varit fullt lika effektiva. Men man ska komma ihåg att flera av dessa konflikter stoppats i diskussioner utanför statistiken.

EU – Europeiska Unionen

EU har en liberal målbild av ett Europa där människor, varor, tjänster och pengar kan röra sig fritt. Med i EU:s ursprungliga koncept finns en idé om att minska risken för krig och konflikter genom handelssamarbeten som gör länderna ekonomiskt beroende av varandra.

EU består av parlamentariker som väljs direkt genom EU-val, samt ministrar som väljs av ländernas regering. Flera av de beslut som dessa fattar är bindande och måste följas av EU-länderna för att de ska få stanna kvar i unionen. De här skapar EU:s kanske största problematik då besluten tas på en bred generell nivå, vilket gör att de riskerar bli dåligt anpassade för enskilda länder och deras ännu mindre beståndsdelar.

Alla medlemmar i EU (samt ett par länder med nära EU-samarbeten) betalar en medlemsavgift till EU. Dessa pengar används sedan på olika initiativ som framför allt fokuserar på de EU-länder med mindre ekonomiska resurser, så att det sker en omfördelning från EU:s rikare till EU:s fattigare länder. Det de rika länderna får ut av medlemskapet är en ökad ekonomisk tillväxt och betydligt starkare handelsställning än om länderna hade agerat på egen hand. En annan fördel är att forskare från olika länder kan samlas för vetenskapliga projekt, vilket gjort Europa till en internationell ledare inom flera vetenskapliga discipliner.

Sveriges politiska partier

Sverige är ett land med en stark socialdemokratisk grund. Inget parti i Sverige kan betraktas som mer än milt internationellt nyliberalt (en modern form av klassisk liberalism) då de fortfarande vill behålla det skyddsnät som skapades under folkhemmet (Socialdemokraternas storhetstid).

Sverigedemokraterna

Sveriges enda verkligt konservativa parti. Det nya som Sverigedemokraterna är mest kritiska till är de delar av globaliseringen som tar bort den nationella samhörighetskänsla de anser fanns i Sverige under folkhemmet. Sverigedemokraterna är exempelvis inte alls kritiska till handel eller stora företag, men tycker inte om att Sverige förändras utefter värderingar från andra kulturer och avskyr EU:s begränsande roll för Sveriges lagstiftning.

Kristdemokraterna

Kristdemokraterna vill bedriva en konservativ familjepolitik i en ny modern (liberal) tappning.

Moderaterna

Moderaterna är Sveriges största nyliberala parti. Partiet är för den konservativa principen av långsamma förändringar, men vill inte ha tillbaka värderingar som redan gått förlorade.

Liberalerna

Liberalerna är ett nyliberalt parti med positiv syn på förändring. De är det parti i riksdagen som är mest för EU och samarbeten i Europa.

Centerpartiet

Ett nyliberalt lokalt part som framförallt vill stötta mindre företag och lokala producenter.

Socialdemokraterna

Socialdemokraterna är precis som namnet antyder ett socialdemokratiskt parti, d.v.s. ett liberalt parti som lutar åt socialismen/vänster när de väljer vilka friheter de prioriterar. Socialdemokraterna var från början arbetarnas parti men beskrivs idag bättre som ett parti som försöker väga mellan företagen och arbetarnas intresse.

Vänsterpartiet

Den politik Vänsterpartiet bedriver är nästan uteslutande socialdemokratisk. Även om de gillar när företag går längre ut på vänsterkanten, så är deras politik baserad på att reducera exploateringen i det kapitalistiska systemet, inte på att ta bort systemet.

Miljöpartiet

Är kritiska mot kapitalismen utifrån dess effekt på miljön. Ekonomiskt är partiet något till vänster om Socialdemokraterna.

Sveriges politiska system

De två centrala styrelseorganen i Sverige är riksdagen och regeringen. Dessa bestämmer inom ramverket för EU:s regler vilken politik som ska bedrivas i Sverige. I riksdagen sitter representanter från alla partier med minst 4% i riksdagsvalet. Antalet representanter partierna får är proportionerlig med partiernas senaste valresultat. Riksdagens huvudsakliga uppgift är att rösta igenom vilka lagar och lagändringar som ska genomföras I hela landet.

Regeringen är de som lägger fram majoriteten av förslagen (propositioner) till riksdagen. Under den allmänna motionstiden (ungefär 1 månad/år) får riksdagsledamöter också lägga fram egna förslag, i övrigt får de endast lägga fram motförslag till regeringens.

Regeringens ledare är statsministern, som röstas fram av riksdagen. Statsministern utser sedan ministrar som har till uppgift att ansvara över olika samhällspolitiska frågor. Varje minister är ledare för ett departement med ett hundratal personer som har till uppgift att utreda frågor inom sitt område och ta fram så faktabaserade förslag som möjligt. Majoriteten av personerna inom departementen är politiskt obundna, endast ett fåtal utses av regeringen.

Regeringen och riksdagen lägger och röstar fram de landsomfattande besluten, men en stor del av landets politik bedrivs i Sveriges kommuner (dock inte Sveriges landsting). De är 290 till antalet och de mest befolkade består av våra städer. Nästan alla beslut som inte rör lagändringar fattas av kommunerna.

Du är välkommen att skriva in din åsikt eller dina synpunkter i formuläret här nedanför.